Sweetlii

Jag hade nästan glömt bort den där känslan man får efter att man har fått höra att man räcker till. Att man duger som man är. Du gjorde min dag!

Vilsen, ointressant, äcklig, onormal, ensam, bruten, fet, sönder, tom, allt är bara en lögn...

Nu sitter vi åter igen i garpenberg och slöar. Idag har man fått slut på sommarlov och börjat praktiserat hos moster. Varit på en herrgård och fotograferat modeller. Dunder skoj! 4 veckor står framför mig, med massa media.

Så fort jag får min nya dator blir det att fixa den här skrot sidan igen... Förresten! På fredag hoppas jag att den här sötnosen följer med mig hem från affären!







Pöss!

Ork. Var finns den?

Kom hem igen, min skatt. Jag saknar dig.

Hur mycket jag än vill skrika och gråta, kan jag inte. Och hur mycket jag än vill spy åt allt som har med min kropp att göra, kan jag inte. Jag har nog redan förbrukat alla mina tårar på mig själv. Jag har varit ömtålig och känslig, helt i onödan. Jag försöker hela dagarna att ändra på mina tankar och åsikter, men utan något som helst framsteg. Det negativa växer bara fortare och fortare.

Jag visste aldrig hur farligt det kunde vara att bli kär i någon som bara ser inåt. Hur hjärtklösande det kunde vara. De ord du smeker mig med, skaver bara mot mina ömmaste punkter till slut. Det måste vara då jag gråter som mest. Varför kan jag inte se det du nu ser? Varför måste jag vara fast vid det negativa? Kanske för att du ser mitt inre, medan jag bara ser mitt yttre.

Hur berättar man får någon att ens värld rasar samman?
Svar: Det gör man inte.

Äckliga tankar som bara ska ut, nu nu nu!

Vet inte vad det är med mig. Varför mår jag inte bra?

Ibland undrar jag vad jag gjorde för fel, samtidigt som hålet i bröstet blir större och gråten i halsen flyr i vild panik. Jag vet att du hatar denna värld minst lika mycket som jag gör, om inte mer. Men utan dig känns allt bara så otroligt tomt, hopplöst och meningslöst. Jag behöver inte förstå allt, inte ens hälften, men jag vill vara någon för dig.
Att bli behandlad som bara en röst i ditt huvud, som du har lärt dig koppla bort när något annat blir mer spännande och något du skyller på när saker inte blir som du tänkt, det är inte något jag vill vara.

Annledningen till att jag skriver av mig om detta på en äcklig och övergiven blogg, är för att jag VET att du läser allt jag skriver om. Och kanske för att jag inte alls är mig själv längre och har knappt modet att se mig själv i spegeln längre.



Föröverigt har jag nyss kommit hem från bion, har sett Twilight (Eclipse) med pappsen, milla, bror och älskling. Bra film, värd att se! Nu blir det sängen och upp kl 05.30 i morgon för att jobba.

Pussen <3

Sommaren rullar på och jag har ingen ork att blogga på min totalt trista blogg. Men detta är bara ett undantag för jag har så brutalt tråkigt.

Första dagen på jobbet idag och jag vill bara sova! Förstår inte hur människan klarar av att kliva upp kl 5.30 varje morgon i flera år! Jag kan ju lova att jag ALDRIG kommer skaffa ett jobb som börjar halv sju... Om det inte är en timlön på en halv miljon!

Om nio äckliga dagar fyller jag hela små 17 år. Helt otroligt, jag tror jag tappade medvetandet om hur snabbt tiden går någonstans vid 9 års åldern.

Älsklingen min är här i ca två veckor till. Så otroligt underbart!! Men det kommer bli så otroligt jobbigt när han far. Men nu ska vi inte ens lägga en tanke åt det hållet!

Och jag vill bara säga att jag (hoppas) att jag har hittat världens bästa prao plats! Ska få vara hos min älskade moster i hela 4 veckor!! Ne nu ska jag försöka mig på något bättre. (Hamnar väl framför tvn och sen i säng).

puss! <3

Var ute och gick igår med älskling, det spöregnade och äckligt. Men vi bestämde ändå att vi skulle pallra oss till pizzerian. När vi nästan var framme så går vi förbi en stor vattenpöl. I vattenpölen var det bensin som gjorde ett mönster med alla möjliga färger. Och när Emil får se det så säger han "Titta! En döende regnbåge!!"

Gölligt gölligt! <3

Det börjar bli jätte tjatigt att blogga. Jag har inget att skriva om och min (så kallade) skrivförmåga har försvunnit, totalt! Vet inte alls vart jag har lagt den. Och min heder blir bara fulare för varje gång jag ser den. Men jag har inte alls någon ork att fixa den heller.

Jag har suttit och tänkt på hur min sommar ska bli i år. Och allt ser bara ut som en enda röra. Som om alla färger har åkt ihop. Så jag tänkte att jag skulle skriva upp lite här. Som en påminnelse till mig själv. Så det behöver ni inte läsa om ni inte orkar.

Satt nyss ute i vår "häng-stol-korg-tyg-sak", kvällssolen sken rakt i ansiktet och de där sommardofterna, som väcker så många minnen, kom smygandes. Ett djupt andetag och min lungor fylldes med ro. Gud, vad jag älskar dess dofter! Helt underbart!

Snart är det lördag också! Får hålla om min älskling i hela fyra veckor. Får hoppas att morgondagen går fort. Btw, ska in till storstaden Kramfors och fixa lite små saker. Och sen ska man väl hem och, mot sin vilja, städa lite.


Nåja. Nu kommer det ni inte måste läsa.

Tattoo!
Älsklingens 18års dag!
Halv år.
Jobb, jobb och ännu mer jobb (= massa, massa pengar!)
Stadsfesten.
Stockholm (mer än 2 veckor).
Läsa ut de böcker som jag sagt att jag ska göra!
Njuta!
Midsommar?
Äta jordgubbar!!
Försöka färga håret brunt? De ni!
Fråga kusinvitamin om hon vill göra några dredisar!
+ att hon ska få min gamla hårförlängning! (om hon ville ha den?)
APU?
Grönan + Färills-huset <3
Mysa med vännerna och älsk.
Sitta ute på altan och lyssna på när regnet faller och de mäktiga mullret från åskan?

Nu ska jag hä på någon mys film och vänta på att älsklingen ringer, (han som är och tittat på konsert med massa vänner). Fuskis!

puss på er!

Vem är hon som säger att hon känner mig och sedan slänger något sådant?

Om några dagar kommer älsklingen upp. Får vara med honom i hela fyra veckor! Helt underbart!

I veckan har man fullt upp och jag känner mig så stressad, som vanligt. suckis.
Börjar jobba snart också. Skönt att få pengar igen.


I morgon börjar skolan igen, sista provet och massa städa. Sitter nu och har ont i magen och tittar på "The big bang theory" väntar på att man ska få någon ork att göra något vettigt som att läsa lite natur eller sova.
Men när kommer egentligen orken? Ska man sitta och vänta eller måste man vara hård mot sig själv?
Det tåls att tänka på.

Varit med Maria hela dagen idag, btw! Har varit och solat bara för att man ska få lite färg på sig. Brun vart jag! Stolt!

puss på er.

Jag har aldrig velat att någon ska måla upp min värld. Utan min värld ska skapas efter mina penseldrag, efter mina andetag och min misstag. Jag ville aldrig att han skulle ta på min själ så som han en gång gjorde. Jag ville aldrig att han skulle förstöra den jag en gång var.

Nu är det du som sitter och målar upp min värld, jag är för trasig för att måla min egen. Ibland drar du penseln efter min lycka, ibland för mina andetag och ibland drar du pensel precis så som jag skulle gjort. Men mest drar du pensel efter eget huvud.

Vad händer med din värld när du har fullt upp med min?

 

 

- Vart har mina skrivförmåga tagit vägen?

Om ca tolv timmar sitter jag i bilen på väg ned till Arlanda. Men jag har fortfarande inte någon resfeber.
Det är första gången jag sätter min fot på ett plan. Och första gången jag är utomlands (Finland räknas inte). Det är nog inte dessa saker som skrämmer mig mest.

Jag får träffa älsklingen min i två timmar på Arlanda. Längtar så mycket!!
Men sen blir det att säga hej då igen...
Och ingen telefon att svara i heller. suck.

Skönt ska det bli i alla fall, komma bort lite, från allt äckligt och farligt.

Nu ska jag fortsätta packa.
Puss på er <3

Troligen blir detta en ännu sömnlös natt... Så fruktansvärt less på att vara sjuk.

Får sova på soffan i natt pga två anledningar:

Mår illa hela tiden och har ingen lust att vara nere på mitt rum ifall det skulle ske en olycka.
+ att det är en äckel jävla spindel vid min säng som gömmer sig.

Så nu sitter jag i soffan med cola, vatten, ipren, "How I met your mother", älskling i telefonen och en jävla massa tankar.
Egentligen borde jag som vanligt skriva ner allt som rör sig i huvudet. Men jag har inte alls någon lust att spra dessa tankar. De borde bara rinna ut ur mitt huvud. Omedelbums!

Bara 8 dagar kvar till Tunisien och jag antar att resfebern borde komma snart. Men just nu känner jag inte av något alls.

Nu ska jag prata vidare med darling!
puss på er friska.

Tisdag. Sitter hemma hos mammsen min och är fortfarande sjuk. Men ska ändå pallra mig till skoaln i morgon. Har nog en hel del att göra och det är nationella i matte i morgon. Det kommer nog gå rent åt helvete.
"Det är tur man kan matte"

För övrigt saknar jag älskling så otroligt mycket att han börjar bli less på mitt gnäll. Men det får han leva med!
Han skulle egentligen ha kommit i morgon men nu ligger han också hemma och har körtelfeber...
Det blir aldrig som det ska någon gång. Grr!

11 dagar kvar och sedan åker jag till Tunisien! (Y)

piss dag.
ville bara säga att ibland är världen alldeles för oseriös och orättvis.

äckligt.