Lalala

Ibland undrar jag vad jag gjorde för fel, samtidigt som hålet i bröstet blir större och gråten i halsen flyr i vild panik. Jag vet att du hatar denna värld minst lika mycket som jag gör, om inte mer. Men utan dig känns allt bara så otroligt tomt, hopplöst och meningslöst. Jag behöver inte förstå allt, inte ens hälften, men jag vill vara någon för dig.
Att bli behandlad som bara en röst i ditt huvud, som du har lärt dig koppla bort när något annat blir mer spännande och något du skyller på när saker inte blir som du tänkt, det är inte något jag vill vara.

Annledningen till att jag skriver av mig om detta på en äcklig och övergiven blogg, är för att jag VET att du läser allt jag skriver om. Och kanske för att jag inte alls är mig själv längre och har knappt modet att se mig själv i spegeln längre.



Föröverigt har jag nyss kommit hem från bion, har sett Twilight (Eclipse) med pappsen, milla, bror och älskling. Bra film, värd att se! Nu blir det sängen och upp kl 05.30 i morgon för att jobba.

Pussen <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0