Ensam utan dig
Vad hände egentligen? Nu sitter jag här själv med gråten i halsen och minnen som far förbi. Växte vi ifrån varandra eller var det bara jag som inte såg och lämnade dig ensam kvar? Jag är verkligen ledsen att det skulle bli såhär. Du anar inte hur många tårar jag gråtit för dig. Hur många nätter jag stannat uppe bara för att jag inte vill somna och drömma den där drömmen när allt var som förr, när allt var undrbart.
Jag är verkligen ledsen och vill verkligen be om ursäkt att du aldrig fick det du skulle få. Men jag försöker förbättra allt och vinna tillbaka dig. För det jag har förlorat är inget någon ska få göra. Att vinna tillbaka din kärlek är det högsta målet i mitt liv.
Jag saknar allt vi hade och allt vi gjorde. Hur mycket vi skrattade och bråkade, hur vi blev sams på några sekunder och sedan skrattade åt allt. Vi delade allt, du och jag. Men det har alltid varit svårt att komma nära dig. Jag vet att du är en sådan person som aldrig våga bli sårad eller ensam kvar. Och jag… sårade dig och lämnade dig ensam.
Jag ville verkligen inte och jag saknar dig så himla mycket. Det är verkligen inte ett liv utan dig. Att ha förlorat dig är så svårt att verkligen inse. Minnen med dig kommer aldrig suddas bort. De kommer alltid ligga närmast hjärtat.
Jag saknar dig, snälla kom tillbaka till mig.
