Sweetlii

En sista timme. Du lutade dig mot min axel. Somnade.

Jag for som vanligt in i mig själv på grund utav rädslan, rädslan utav att vara utan dig.

Sen stod vi där. Vid din buss, som skulle starta sin väg mot verkligheten. Hur mycket jag än försökte hålla alla tänkar borta och bara fokusera allt på nuet, smög sig ändå tankarna på.
En rysning gick över hela min kropp. Jag var livrädd.
Jag skulle bli ensam.

En enda tanke smög sig emellan all min rädsla.
Hur många brustna hjärtan det än låg på den här busstationen, ska mitt aldrig bli ett av dem.
Hur många personer som kommer tillbaka till just den här stationen och strör salt i sina kvar lämnade hjärtan, ska jag aldrig bli en av dem.
Och hur många det än är som går hem igen, hjärtlösa och utan framtid, så kommer jag aldrig bli en av dem.

Men mitt hjärta kommer ligga kvar på samma plats du lämnade det på och jag kommer komma tillbaka och hämta det när du möter mig där.
För jag vet att du kommer tillbaka. Snart.


Det har bara gått några få timmar men allt jag kan tänka på nu är hur mycket jag saknar dig.
Ditt leende på morgonen.
Din milad doft av tvättmedel och parfym som jag kände när jag borrade ner min näsa i din tröja.
På det sättet du torkade mina tårar när jag var besviken på mig själv.
Dina lugnande ord som tog mig tillbaka.
Dina varma andetag så nära min hud att jag fick rysningar.
Sättet du fick mig att le och skratta.
De stunder då vi bara låg och lyssnade på varandras andetag.
Dina vänliga ögon som inte vill någon ont.
De hårda hjärtslagen som kändes igenom din tröja om man la handen på.
Hur du fick mig att tänka rätt.
Din varma kropp.
Ditt skratt när jag kittlade dig.
Min hand i din.
Dina armar runt mig hela nätterna.
Sättet du fick mig att känna mig älskad.

Och hur du fick mig hel igenom att bara säga några få ord.