Sweetlii

Ska jag vika av vägen, be någon annan köra, någon som kör raka vägen till slutet eller ska jag fortsätta köra själv och lära känna vägarna. Kunna backa tillbaka på samma stig. Plocka upp saker som jag tappat. Och reda ut mina misstag. Men jag kommer inte få någon tid att ta en paus, stanna och andas.

Hur ska jag veta vad som är rätt och vad som är fel om ingen har lärt mig?
Hur ska jag veta när jag har gjort något bra om ingen talar om det för mig?

Mina knasiga känslor är fortfarande inlåsta i min kropp. Fortfarande farliga för andra. Och jag har inte orken att ta reda på det farliga än. Så därför kastar jag bort nyckeln till dem, för alltid. Hoppas dem inte sliter sönder min kropp inifårn. Utan att dem håller sig lungna. Och dör långsamt.