Sweetlii

Ska jag vika av vägen, be någon annan köra, någon som kör raka vägen till slutet eller ska jag fortsätta köra själv och lära känna vägarna. Kunna backa tillbaka på samma stig. Plocka upp saker som jag tappat. Och reda ut mina misstag. Men jag kommer inte få någon tid att ta en paus, stanna och andas.

Hur ska jag veta vad som är rätt och vad som är fel om ingen har lärt mig?
Hur ska jag veta när jag har gjort något bra om ingen talar om det för mig?

Mina knasiga känslor är fortfarande inlåsta i min kropp. Fortfarande farliga för andra. Och jag har inte orken att ta reda på det farliga än. Så därför kastar jag bort nyckeln till dem, för alltid. Hoppas dem inte sliter sönder min kropp inifårn. Utan att dem håller sig lungna. Och dör långsamt.

Äntligen hemma, efter en as rolig helg. Massa nya känslor bubblar i kroppen och vill ut, men de kanske skadar någon. Så de får hållas hemliga ett tag till.
Jag är rädd att vi håller på att glida ifrån varandra Linnéa, jag vill verkligen inte det, älskar dig flickan. <3

Vart sent i natt. så massa trött idag, men det var de värt (aa). Imogon är det skola igen...

orolig för L också.. åh. hoppas allt är bra med dig gumman <3333

nu ska ja ringa L och sen blir det film kanske. sen ska jag sova.

pusspuss

Svårt att förstå hur du tänker som. Jag försöker leva mig in i dina tankar och dina situationer hela tiden. Men det leder bara mig tillbaka till start igen. Jag vet inte hur jag ska bete mig som när jag är med dig. Allt beror på vilket humör du är på. Och jag är så jävla less på att det är alltid dig man ska tänka på innan man vet själv hur man mår. Jag förstår om du vill spy ut massa ord på mig och aldrig mer vilja torka bort det. Det är så du fungerar. Hela den här tiden med dig har varit som en karusell. Att du aldrig ser och lär dig av dina misstag? Att du alltid gör om samma fel hela tiden. Jag vet inte om jag orkar med dina ord-spyor mer. Om vi säger förlåt nu så kanske du inte lär dig, och jag måste fortsätta "torka upp" efter dig. Jag håller också på att förändra mig, förhoppningsvis till något mycke bättre. Jag ber dig inte förändra dig, men verkligen tänka på vad fan du håller på med innan det blir värre. Du tar förgivet hur andra är och att alla ska gilla dig. Om inte allt blir som du vill, måste du få det innan din kropp hinner explodera av ilska. Jag förstår inte, och vill att du ska förklara för mig. Jag kanske har fel om allt, men det här är så som jag ser dig.

Jag vill inte säga förlåt än men jag vill inte säga hej då heller. Ge mig mer tid. Bara lite, och jag lovar att allt blir bra sen, bara du har tid att vänta på mig. Jag måste värkligen klara upp massa saker först och se hur jag förändras. Du har rätt, vi kan vara ganska lika, men ändå inte. Men snälla, vänta bara på mig en liten stund. För jag vill inte sudda ut våra minnen eller dig än.

Dagen har rullat på som vanligt. Humöret har varit upp och ner. Vill verkligen ha sommar, och massa värme. Hatar norrland, så jävla kallt hela tiden. Massa saker händer i sommar.



kommer inte på någe mer just nu.

Snart ska ja skölja ur hårfärgen och sen blir det fika och tv :)

puss <3

Varit en ganska rolig dag. Massa skratt, och otroligt fina vänner <3 Inte så ofta jag skriver  hur glad jag är att jag har er. Älskar er till massor. Finns här för er och ni har alltid funnits där för mig. Tycker andra ska vara avundsjuka för att jag har så grymt fina personer omkring mig. Älskar er <3




Nu blir det film och kanske prata i telefon om jag har tur ;)  <3

Varför lämnade du mig egentligen? Var det för att alla prata massa skit om mig, och du vågade inte hålla dig kvar? Rädd för vad andra ska säga? Var du ens kär, eller lekte du bara med mig, lekte med mina känsliga känslor? Var jag ingen i dina ögon? Du var i alla fall min värld, du var allt i mina ögon, du fyllde mina små lungor med kärlek och lycka, och konstigt nog ligger den där kärleken kvar i botten, den vill inte rinna ut över min kropp och försvinna. Är det kärleken jag fick av dig som ligger kvar där i lungan? Eller har jag ljugit för mig själv hela tiden? Haft för stora förhoppningar, om att du en dag ska komma tillbaka med orden jag vill höra? Men jag väntar på att du förstår, och jag tänker inte lämna mina förhoppningar, för jag är fortfarande så galet kär i dig.

"Boxning är nåt onaturligt... eftersom allt är tvärtom. Man tar inte ett steg åt vänster, man trycker ifrån med höger tå. Åt höger använder man vänster tå. I stället för att undvik smärtan, som normala människor, går man mot den. Allt i boxning är tvärtom.
Det räcker inte att skallen glömmer, hela kroppen måste glömma. Man måste trötta ut  dem så att ens röst är allt den hör, och de bara gör det man säger åt dem. Visa hur de håller balansen och får motståndaren att mista sin.
Hur man får slagkraft  från höger tå, och hur man böjer på knäna när man jobbar. Hur man backar så att motståndaren inte vill följa efter. Sen måste man visa allt igen, och om och om igen, tills de tror att de alltid gjort så."

Text från Million Dollar Baby

Ska det starta nu igen, ska mitt hjärta börja slå för någon annan än mig?  Ska jag falla dit igen? Äckliga, hemska kärlek. Jag vill ju inte ens, inte än i alla fall.

Kl börjar närma sig "sov time", men jag är nog bara trött psykiskt. Varit en ganska bra dag, men seg. Små saker har irriterat människor i min omgivning, som smittat av sig på mig.

I morgon åker jag hem till norrland igen. Kliva upp kl 7 och sen åka bil i 6 timmar. Blir till att plugga hela helgen, uscha.


Btw, läste igenom min lilla blogg idag. Det låter ju som om jag aldrig har kul, och bara sitter hemma och deppar. Men jag är nog rena motsattsen. Jag är nog den som inte visar det, men kan sitta i timmar och försöka få ut mina känslor på en internet sida? Haha!

Nu blir det nog att prata med lilla slöddan och sen sova.   Puss på er <3

Hur ska jag kunna överleva i detta hav av kärlek, när jag bara kan hålla andan i 55 sekunder?

Tänk om det fanns något som vi "vuxna" älskade lika mycket, som barn älskar bubblor, något som fick oss att skratta från hjärtat och inte tänka på något alls. Men hur kul kan det vara att tömma sina lungor, springa omkring och ta ihjäl de nyfödda bubblorna som försöker nå stjärnorna?



Idag har det varit en dag full av känslor, känslor som jag bara vill sopa under mattan, eller bara gömma under kudden ett tag, tills jag har ork att ta reda på dem. Mina misstag blir nog bara större och större, fler och fler, bara för att jag skjuter upp allt hela tiden. Men jag har verkligen inte ork med allt nu. Klockan tickar sakta så här på natten, hon är nu 01:52, hela kroppen är trött, skriker efter sömn, men jag vill inte släppa lös den till drömlandet än. Bara några minuter till. I morgon skulle det bli en dag full med bilåkning ner till gberg, men det får vi se hur det blir med den saken. Vi får hoppas att mupparna mår bättre, vill inte vara kvar här i norrland, med massa idioter omkring sig. Btw, orkade inte skriva klart min...dikt?...känslo.. sak? eller va det nu är (ovanför). Men ni kanske fattar ändå.

puss på er, idioter i norrland (; <3