natt suddaren.
Stod och stirrade ut ur mitt lilla fönster i natt, tusentals rysningar gick igenom min kropp. rensade tankarna en aning. ointressanta saker nuddade min hjärna, men de ska nog förbli ointressanta. när en bild av oss svepte förbi, vart allt kallt. kroppar som engång älskade att vara tillsammans, och som nu förvisade varandra. det kanske är meningen att du också ska vara glömd och ointressant. jag drog dig ut ur min värld, vek ihop dig och kastade ned dig i papperskorgen tillsammans med alla dina ord och bilder, i hopp om att du är borta för evigt.
även nyfödda tankar växte, en stark känsla av kärlek och saknad, har grott för en människa, vars ansikt jag aldrig sett. ibland är jag nog för mycket av mig själv, för att han ska våga älska mig. jag tar mig friheten och spänner fast mina små tyngder på honom, bara för egen vinning skull. jag trode han skulle lämna mig om jag var mig själv, men du är fortfarande kvar.
men det som fick mitt hjärta att bulta snabbare än vanligt, min kropp att skrika av kärlek... var du. jag älskar dig så högt, och jag har alltid trott att jag måste vara något bättre. men jag är jag, och du kommer alltid älska mig, right? även om jag slår ihjäl en person och hamnar i fängelse i mexiko, så kommer din kärlek till mig aldrig minska. Min kärlek till dig ökar för varje dag, om det så är möjligt.
