Sweetlii

Jag vill bara riva ner, krossa alla speglar som nuddar min över svällda kropp. Det gör så fruktansvärt ont att se min spegelbild. Ärren på mina tjocka armar, var bara en påminnelse till mig själv,  när tankarna flög iväg och jag trodde jag var någon bättre. Det finns ingen stans på denna jord, jag kan gömma mig från min kropp, eller mina ihop trasslade lögner.

- Bara för att du är skadad, behöver det inte betyda att du ska blöda.
- Lätt för dig att säga, du som blöder men inte är skadad.

 Jag förstår inte hur du kunde försöka bli förälskad i någon som mig, att du stod ut med alla mina tillkrånglade känslor och min alldeles för stora kropp.
Jag knöt ihop oss till något falskt och oäkta, bara för att jag ville att du skulle öppna ögonen och se mig, och släppa taget, för ditt eget bästa.
Jag fick lov och bita ihop ännu en gång, och låta den jag älska få gå fri med kännslorna fulla av svek.

- Ronia, du är så vacker,  viskade du med hes röst. Dina läppar snuddade vid mitt öra så att det kittlade till.

I min värld, var vi perfekta. Det skulle aldrig finnas något annat än du och jag. Allt det där andra som var suddigt, behövde inte finnas, för det var något vi aldrig såg. Men här i verkligheten, är det du och jag som är suddiga och inte behöver finnas till, allt det andra som vi inte såg blir till de sanningar som bränner till mest. Att du inte ska finnas till i min värld, och att det var jag som ville att du skulle hoppa av tåget innan det ens hade startat sin färd mot kärleken. Bara för att inte du skulle bli besviken. Jag har redan öppnat mina ögon, och sett min spegelbild. Och jag är inte blind, den är inte vacker.