Sweetlii

Just nu står tv:n och rullar någon film som jag inte kan sätta någon handling på. Solstrålarna dansar mot de präktiga glasen i barskåpet, på väggen bredvid bildas en reaktion från glasen och solstålarna.  Ett ljus i regnbågens alla färger.

 

Den blåa färgen är den finaste.

Den påminner om dina ögon.

De vackraste ögonen jag någonsin har sett. Dem är lika blå som havet på de exotiska semesterbilderna man ser på reklambroschyrer.

Absolut de snällaste ögonen i hela världen. När du blir ledsen och tårarna börjar fylla dina ögon. Och precis när dem är fulla av tårar, och man vet att om du blinkar till så kommer tårarna börja rulla ner för din kind, det är då dem får den där speciella färgen, alldeles isblåa.  Och det är då man inte kan vara besviken eller sur på dig. Det är helt omöjligt.

Sen kommer den röda färgen.

Precis lika röda som dina läppar. De underbaraste läpparna jag någonsin fått chansen att se. Och jag kan slå vad om att jag aldrig kommer få se några underbarare heller. När jag kysser dem så uppstår alltid fjärilarna i magen. Då får jag samma underbara känsla som första gången vi sågs. Varje gång, exakt varje gång, känns det som att jag blir kär på nytt, i samma underbara kille.

 

Efter det kommer den ljusa nyansen av rosa.

Lika ljuvlig som din hud. Åh gud, vad jag saknar den mot min. Det är helt underbart det också. När vi ligger i sängen på kvällarna och känner hur varm din kropp är mot min och att verkligen känna att du är verklig är nog den mest underbaraste känslan i hela världen. Nu ska jag berätta en liten hemlighet. Du vet att jag bukar vakna vid fem varje morgon, eller hur? Och varje dag jag var hos dig vaknade jag vid fem. Jag satte mig upp i sängen och bara kollade på dig. Du är verkligen så otroligt söt när du sover. Jag har aldrig sett något så perfekt. När jag ligger ner bredvid dig känner jag mig så trygg och full av kärlek.

 

Och till sist men absolut inte den minst viktiga. Den gröna.

Min favorit färg.

För mig symboliserar den alla de bra stunderna. Vår kärlek. Du betyder allt för mig. Jag skulle kunna offra mitt liv för dig, Emil. Och det vet du. Jag är den lyckligaste människan på jorden som har dig. Och jag antar att kärleken är röd, som alla säger. Men äkta kärlek. Den är grön. Ett liv utan dig skulle vara som en mardröm. Utan sol och värme. Utan kärlek. Det vill säga, helt omöjlig att leva i. Så jag skulle inte klara av det. Så snälla, älskling, lämna mig inte.

Jag älskar dig, mest av allt, min prins.

A freak of nature, 
stuck in reality 
I don’t fit the picture. 
I'm not what you want me to be,
sorry. 

Under the radar,
out of the system. 
Caught in the spotlight.
That's my existence.
You want me to change. 

But all I feel is… 
Strange,
in your perfect world, 
so strange.
I feel so absurd in this life.
Don't come closer.
in my arms, 
forever you'll be strange.

You want to fix me, push me
into your fantasy. 
You try to give me,

Nu är det bara sex dagar kvar till Stockholm!!!

Sitter hos pappsen nu och blir kvar här till onsdag tror jag :)
Fullt upp hela veckan! Inte en enda dag ledig!
Ganska tur, annars hade jag väl bara suttit och väntat på att det skulle bli fredag.

Har precis färgat håret också. Hatar verkligen den där lena känslan i håret efteråt!
Och plast handskarna som man fick med är ju bara bajs. Tror det vart två hål. Så nu har man svart/blå fläckar på händerna som inte gick bort! Toppen. Jävla H&M skit...

Snart ska man plugga matte inför nationella. Tur att man kan matte ;)


Fick min svamp bob t-shirt idag med! Synd bara att den var så jävla stor (jag orkar inte skicka tillbaka den heller, så jag får skylla mig själv). Och bara för att ni ska se hur den ser ut så är den här ;)


Puss

Idag har det verkligen inte varit som jag velat att det skulle ha varit. Fufan säger jag bara!

Men att ha två månader med älskling idag är ett STORT plus! Helt underbart och helt ofattbart!
Jag älskar dig så himla mycket, Mongo <3

För övrigt känner jag mig hur stressad som helst och känner att jag har ingen ork, som vanligt. Därför kanske det är bäst för alla att jag tar en paus en stund.

Just nu sitter jag i mitt mörka, inte allt för lilla, rum och nöter sönder min "bästa-lista" på Spotify. HELT UNDERBART!
I morgon blir det "möte" och sen hem för att plugga!

Min uppdatering är väl fin fin och jag är glad att jag hunnit med detta nu ska jag förtsätta plugga :)

Ps. Mina tankar är hos er, Kusinvitamin och Martiinis, som sitter fast i Kina! Lovia guys! <3

Sängen känns så mycket hårdare idag. Mina andetag är inte alls lika säkra som andra dagar. Ny vävda tankar ligger många mil ifrån min alldeles förstora kropp. Mina små fåglar gråter som aldrig förr och skyggar undan allt som kommer för nära. Jag är livrädd. Men vad kan jag förvänta mig av mig själv? Jag är ju bara människa, svag och alldeles för sårbar.

 

 

Längtan smeker sakta min kropp medans saknaden skaver mot ömma punkter. Att vara helt ensam utan dig är fan inte lätt. Jag är förvirrad som aldrig förr och precis som vanligt blir min text osammanhängande. Helt meningslöst. Allt är meningslöst nu mera. Men vad kan jag förvänta mig av mig själv? Jag är fortfarande bara människa, förutsägbar och förvirrad.

 

 

Jag sjunger med en gammal text, från en försvunnen tid. Trotts att det bara var några veckor sen kan jag inte lägga alla bilderna på plats. Jag kan inte längre bilda den där filmen som jämt stod på ”play” i mitt huvud. Eftersom jag inte hittar resten av bilderna så har jag väl ingen nytta av de oförglömliga. Och så, sekund efter sekund, försvinner en bild från mitt minne. Lite skrattretande att det som jag en gång kallade, det oförglömliga, kan försvinna så snabbt. Men vad kan jag förvänta mig av mig själv egentligen? Jag är ju trotts allt bara en människa, glömsk men ändå fast i det som varit.

 

 

Nya ord växer från en människas hals. Ord så nya att hela världen stannar upp för att få sig en smakbit. Trotts att hela världen stannar, orkar jag längre inte bry mig att göra som alla andra. Men efter en lång tid blir det väldigt ensamt att vara den enda människan på jorden som lever vidare och därför väljer jag att stanna upp jag med. Men vad kan jag egentligen förvänta mig av mig själv? Jag är faktiskt bara en människa, beroende av andra och vilsen.

 

 

 

Sitter i sängen med pyjamas och pratar i telefon med Älskling.  Sista dagen på lovet och äntligen ska man få ta tag i saker som bara legat och skvalpat på nytan.

Funderar på att ta voven ut på en promenad i det efter längtande vår vädret. Var ute och sprang i går. Det var ett tag sedan så man har lite ont i benen. Men stolt är jag!

Fotade lite för någon dag sedan och här är resultatet.

Kom på mig själv alldeles nyss när jag satt och funderade. Jag har suttit och funderat på samma saker i flera kvällar i rad nu.
Jag oroar mig i onödan och stressar upp mig för ingenting.
Men idag kom jag verkligen på mig själv. Det var en tjej som berättade för mig för ett tag sedan,
"Om man flyttar ena foten ett steg fram och säger att det är framtiden och ena foten ett steg bak och det är dåtid. Så kommer man pissa på nuet."

Jag menar, hela dagen har jag gått runt och proppat skallen full med oro för saker jag inte ens är säkra på att dem kommer inträffa. Och saker så självklara. Saker jag gjort så mångar gånger förr.

Varför kan jag inte bara ta dag för dag? Är det såhär personer som jobbar för mycket tänker när dem behöver en semester?

Men men. Har i alla fall hur mycket problem som måste lösas ganska snabbt. Och jag har verkligen ingen lust till något. Det enda jag vill just nu är att få umgås med Emil... På ett sådant nära håll att man kan få en tröstande och lugnande kram. Eller kanske en spark i arselet?

Du sa till mig att tiden stod stilla när jag var i din närhet. Varför är det då redan dags att säga hej då?

Vad hände egentligen? Nu sitter jag här själv med gråten i halsen och minnen som far förbi. Växte vi ifrån varandra eller var det bara jag som inte såg och lämnade dig ensam kvar? Jag är verkligen ledsen att det skulle bli såhär. Du anar inte hur många tårar jag gråtit för dig. Hur många nätter jag stannat uppe bara för att jag inte vill somna och drömma den där drömmen när allt var som förr, när allt var undrbart.

 

 

Jag är verkligen ledsen och vill verkligen be om ursäkt att du aldrig fick det du skulle få. Men jag försöker förbättra allt och vinna tillbaka dig. För det jag har förlorat är inget någon ska få göra. Att vinna tillbaka din kärlek är det högsta målet i mitt liv.

 

 

 

Jag saknar allt vi hade och allt vi gjorde. Hur mycket vi skrattade och bråkade, hur vi blev sams på några sekunder och sedan skrattade åt allt. Vi delade allt, du och jag. Men det har alltid varit svårt att komma nära dig. Jag vet att du är en sådan person som aldrig våga bli sårad eller ensam kvar. Och jag… sårade dig och lämnade dig ensam.

 

 

 

Jag ville verkligen inte och jag saknar dig så himla mycket. Det är verkligen inte ett liv utan dig. Att ha förlorat dig är så svårt att verkligen inse. Minnen med dig kommer aldrig suddas bort. De kommer alltid ligga närmast hjärtat.

Jag saknar dig, snälla kom tillbaka till mig.

Just nu känns allt så himla underbart!
Det var en tid sedan då man log på riktigt. Känns verkligen i käkbenen, de ömmar hela tiden.

En hel månad med en sådan underbar person! Helt otroligt.
Och jag skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker om det. För jag säger det rakt ut, jag älskar honom.
Det är enbart mitt liv och ingen ska få förstöra nu när jag äntligen får smaka på lycka.

Varför se det som ett problem? Varför inte bara vara glad för min skull? För vår?


Jag älskar dig, Emil. Du är underbarast <3




mitt mongo <3

Börjar skolan igen. Har varit en toppen dag om jag inte hade varit förkyld. Och om en vecka följer kusinvitamin med till skolan! Skoj skoj! <3

Svaga hjärtslag pumpar blodet, långsamt, ut i ådrorna. Pulsen känns i hela kroppen likaså paniken. Smärtan gnager på mina skuldror. Tvingar fram de hemlösa tårarna som bevis på den levande smärtan i min kropp. Paniken börjar leta sig mot mitt bröst, samtidigt som tankarna flyger åt helt förbjudna håll. En välkänd, men obehaglig, röst ekar mot mina tankar, "Det du gjorde är fel. Kommer du inte ihåg?". Smärtan smyger sig sakta på. Väntar på rätt tid för att attackera. Kväva, slå, döda.

Jag var där, jag var där igen! Samma olidliga smärta. Samma nyfikenhet, som gjorde att man inte kunde sluta. Allt var precis som förra gången, fast ändå värre. Varken nya eller gamla tankar är välkommen i denna tillgjorda, fantasi värld. Den här världen är bara till för att skapa äckliga minnen och smutsa ner ens själ.
Det är inte förren smärtan smyger sig på som man vet att allt var ett misstag.
Kväva, slå, döda.

Nu blir min blogg stökigare och stökigare. Men ska fixa till det när jag har tid!

Nu ska jag försöka förklara utan att säga för mycket (som jag är väldigt bra på!).


Du är en person som jag ALLTID sett upp till, i alla lägen! En person som jag avgudat sen jag var lill liten. Men åren går och vi blir båda äldre. Vi går samma väg du och jag, kanske helt fel väg. Men vi är fortfarande tillsammans och det har vi alltid varit! Jag har verkligen älskat att tillbringa min tid med dig. Tittat och härmat allt du gjort i smyg. Varje ny sak som du gjort, varje ny stil du skaffat har varit som ett måste för mig. Du är den enda personen som verkligen hjälp mig att rest mig upp efter min klumpighet har slagit till!
Du är inte den person som säger "Ja jag vet hur du känner..." eller "Det kommer bli bra..." Utan du har verkligen berättat för mig hur saker inte alltid blir bra men ändå finns det positiva saker i allt och du har verkligen fått mig på bättre vägar.

Du är min ledstjärna här i livet, men ibland önskar jag att jag kunde vara din. Jag kanske inte alltid kan vara till en sådan stor hjälp som du är, men jag vet att jag verkligen kan lyssna. Och det är något du borde ha använt för länge sedan. För du vet att jag alltid finns för dig!

Vårat band som vi har är något speciellt. Ett band som ingen idiot kan skära av! I alla fall inte från min sida, för oavsett vad som händer så kommer jag aldrig lämna dig.

Det finns inte många som du och det vill jag att du ska veta! Du är så speciell på så många olika sätt! Jag skryter om dig för många av mina vänner. Jag kan visa bilder på dig och säga "VISST ÄR HON VACKER!!" Och alla andra blir grymt avundsjuka på dig som är så vacker! Jag blir själv det och det är inget jag tänker förneka. Det finns inget vackrare! Du är dig själv och det är något som jag alltid har beundrat dig för. Det krävs massvis med mod till det och det var du som lärde mig att få det modet! Jag är så tacksam för det!!!

Just nu känner jag mig bara förvirrad och orolig. Att så dåliga saker ska hända en sådan bra människa, det är något jag aldrig kommer förstå. Och alla idioter som sparkat på dig medans du redan ligger önskar jag bara försvann!! Du ska veta att vad som än händer nu så kommer jag aldrig lämna dig, aldrig någonsin! Du måste verkligen lita på mig!

Jag vet inte riktigt om jag stavat rätt, jag ser inte så mycket för alla tårar som bara tränger sig på. Jag saknar dig så otroligt mycket! Jag hoppas vi ses snart! Klarar inte att skriva mer nu.

Jag hoppas allt är bra med dig min Stjärna.

Jag älskar dig <3

Sitter på skolan och känner hur halsen krånglar och gör ont. Hostar snart sönder mina små, svaga lungor. Och är allmänt less på snön och kylan.

Ibland får människan mig bara att vilja spy ut så groteskt äckliga ord!
Att man inte bara kan ge upp när man redan vet att man kommer förlora! Visst, det kommer alrdig bli ett spel på det viset... MEN man behöver inte vara en sådan dålig förlorare att man kastar iväg tärningarna över golvet och bevisar för de andra hur barnslig man verkligen är.
Man ska inte behöva förklara reglerna för en 19 åring varje gång man ska spela, ett spel som alla kan innan till.

"Vi spelar båda två, men det är bara en som kan reglerna. Och jag vill inte spela ett spel där jag aldrig har en chans att vinna. Så jag kommer slå tärningen för sista gången och hoppas på att den ramlar över kanten och det blir game over."

Jag har insett att det var jag som vann. Jag hoppas att du inser snart att du inte kan vinna över mig igen! Och att du aldrig kommer få en chans att bevisa motsatsen heller.

 

Jag klarade ut ditt spel, innan du gjorde det.

 

 

Ville bara säga att jag har världens bästa mamma. Hon är inte bara världens underbaraste mamma, utan också världens vackraste!

Jag tycker synd om er som inte har en mamma som min! Det vill säga, alla er som inte har min mamma!

The one and only!



Älskar dig <3

Vi hade håltimme idag (i 3 timmar) så jag tog tag i mig själv och fixade till lite här på bloggen!